Efter att med förståndet fortfarande i behåll (??) och efter att tack och lov trots allt ha kommit förhållandevis lindrigt undan, så har jag läst ett flertal artiklar och böcker om psykopater. Ofta innehar dessa personer högt uppsatta positioner i samhället (bekräftat även av Polismyndigheten vilken jag vid några tillfällen tvingades kontakta), med stor social kompetens, manipulerande och mycket farliga. Deras "offer" kan vara vem som helst, men ofta någon som dom upplever sig på ett eller annat sätt hotade av.
Under en tid var det så illa att jag faktiskt beviljades skyddad identitet.
Den här personen var ingen jag hade någon kärleksrelation med, utan en person jag på andra sätt tvingades ha kontakt med, men jag har med fasa läst Magdalena Graafs bok "Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig!". En fruktansvärd berättelse, där det tyvärr även var barn inblandade.
Hur det kom sig att jag idag återigen kom att tänka på denna min otrevliga upplevelse? Det var faktiskt när jag i morse kom in i köket och upptäckte att det var invaderat av små bananflugor (hade glömt slänga en sk pensionärsbanan...) och Googlade om hur man skulle kunna utrota dessa små otrevliga flugor:
"Till att börja med så häller man upp vitvinsvinäger i en skål, och gärna lite honung också, och ovanpå detta några droppar diskmedel. Detta gör att flugorna dras till det söta samtidigt som dom kommer att drunkna. Som avslutning häller man kokande vatten i avloppen (där dom lägger sina ägg)".
Då gjorde jag en jämförelse mellan hur man tar kål på bananflugor och hur psykopater behandlar sina offer. Manipulerar och lurar tills offret gått in i fällan.
Har man tur så klarar man sig undan (fast det hoppas jag förstås inte att "mina" bananflugor gör...).
Är jag då en psykopat, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar