Satans påfund...

Mobiltelefoner är ett otyg! Förresten telefoner över huvud taget.

När jag arbetade hade jag betalt för att svara i den förbaskade telefonen, men det har jag banne mig inte privat och jag är/vill inte alltid vara tillgänglig (förutom för mina barn då) och jag förstår verkligen inte folk som älskar att prata i telefon och gör det överallt, t o m på toaletten har jag förstått.

Jag älskar att åka tåg, det är så rogivande, man kan läsa, lösa korsord eller bara slappa och kanske t o m slumra till en stund. Men, dessa telefonomaner som ständigt dyker upp kan få mig att gå i taket. Minns med fasa en gång när jag gjorde en tågresa som tog c:a 3 timmar och det satt en kvinna mitt emot mig, hon pratade konstant i telefonen. Tror hon hann ringa 20 pers under resans gång, och vad hade hon att säga? Samma sak till alla hon ringde, hon berättade om vädret, vad hon hade ätit och vad hon skulle göra på kvällen när hon kom hem... Jag höll på att få ett nervsammanbrott och jag fick ögonkontakt med en annan tågresenär som såg ut att vara nära gränsen hon också. Oförskämt tycker jag det är att störa andra med sitt telefonpratande.

Under en annan tågresa satt en kvinna med en mobil intill örat och pratade oavbrutet tills hennes telefon helt plötsligt ringde... Hon satt alltså och låtsades vara upptagen i ett telefonsamtal... Osäkerhet? Pinsamt måste det iaf ha varit när telefonen ringde.

Dessutom är dessa mobilpratare livsfarliga i trafiken också, vare sig dom åker bil, cyklar eller promenerar.

För att inte tala om SMS, svarar inte den uppringde på direkten så terroriseras man med SMS. Man kan väckas tidigt på morgonen, sent på kvällen eller t o m mitt i natten. Jag fixar inte sånt. Ring och SMS:a när det är nödvändigt, eller låt bli! Eller gör det någon enstaka gång bara för att det kanske var länge sedan man hördes av...

Jag vet att vissa människor måste hålla kontakten med andra dagligdags, men jag är inte sån! Respekterar man inte det, så blir effekten den att jag helt sonika stänger av telefonen och det blir ju inte bra ifall mina barn skulle behöva nå mig.

För någon månad sedan fick jag vid 22.30-tiden ett SMS med texten "Lever du Micke?" från ett mobilnummer jag inte kände igen. Jovisst, lever jag men vem farao är det som skickar och jag heter inte Micke!! Jag hoppade högt där jag låg i sängen och blev livrädd att det hänt mina barn något. Liknande meddelanden + telefonsamtal har jag nu fått flera gånger, en gång tre gånger samma dag där alla personer sökte Micke... Senaste gången hade jag en hetsig diskussion med en man som sa sig heta Dragan och som sökte Micke. Stöön! "Det finns ingen Micke på det här numret", fräste jag. Då undrade denne Dragan om jag stulit Mickes telefon, för Dragan hade minsann blivit kopplad av Eniro!!!

Vissa kanske vill visa att dom bryr sig genom att ringa ofta, men på mig har det motsatt verkan - jag blir bara irriterad och undrar vad för slags liv den människan lever som hela tiden måste höra min röst. Man ska vattna sina blommor för annars dör dom, men det finns även en risk att man vattnar ihjäl dom...

Detta ringande till min mobil har blivit värre efter att jag blev arbetslös, vet inte om folk tror att jag inte har annat för mig än att vänta på att någon ska ringa?!

Mobiltelefoner har sina fördelar det förnekar jag inte, men använd dom med måtta eller ska man behöva byta telefonnummer?!

Undrar om min telefon kommer att ringa fler gånger efter detta mitt irriterade inlägg ;)