"Ditt och mitt"

Trodde jag skulle vara duktig idag och lägga in Västeråsgurka, men icke. Vad som hände? Jag fastnade i speldjävulens klor alldeles för lång tid och försökte slå en annan person i ett spel på FB, vilket ju inte alls gick så bra... Men skam den som ger sig, i morron är en annan dag!!

Det här receptet på inlagd Västeråsgurka som jag tänkte använda mig av är förresten ett recept jag fick av ett äldre par som jag tidigare bodde granne med (och dom försåg mig även med gurkorna). Nu har receptet varit försvunnet sedan länge, liksom all gurka, och jag har förgäves sökt på Internet. I alla recept jag hittat så ska det vara senapsfrön och dill, men det vill jag inte ha. Det ska vara med röd paprika och gul lök och så två olika ättikslager (så gott till bl a köttfärslimpa). Men, så kom jag på tanken att receptet nog finns uppskrivet i min alldeles egna receptbok, som X:et prompt skulle ha när vi skiljde oss... Storsint som jag försöker vara så sa bad jag min ena dotter att leta efter receptboken och skriva av receptet, så kan ju X:et få behålla den om den gör honom lycklig. Men, dottern beslutade istället raskt att "sno" tillbaks receptboken till mig... :)

Det här med att sno tillbaka sina egna saker har jag faktiskt varit med om tidigare, på en arbetsplats. Vi var två personer som hade var sin likadan Tupperware-matlåda. En dag glömde jag ta med den hem efter arbetet och nästa dag var den borta. Jag frågade min arbetskamrat om hon av misstag fått med sig båda två hem, vilket hon förnekade med bestämdhet. Jag är ju sällan eller aldrig 100% säker på något så jag letade igenom vartenda skåp i mitt kök, tänkte att den kanske gömt sig bakom något annat, men den var och förblev borta. Och då började jag bli övertygad om att min arbetskamrat trots allt fått med sig båda lådorna, så nästa gång hon hade en med sig så snodde jag den... och hon sa inget. Nästa dag hade hon med sig en likadan matlåda... Jag pratade aldrig mer med henne om detta, men jag undrar än idag om hon förstod att jag genomskådat henne... fast det skulle hon aldrig erkänna.

Hatar när folk tar (och då oftast av misstag) eller lånar, ex böcker eller allra värst pengar som man aldrig får tillbaks. Jag lånar gärna ut om jag bara kan, men man lär sig ju med tiden vilka som betalar/lämnar tillbaks och inte! Om jag själv någon gång behöver låna något så brukar jag alltid be personen jag lånar av att påminna mig, om jag mot förmodan skulle råka glömma, men en del verkar inte bry sig... Och själv tycker jag det känns sniket, speciellt om det rör sig om en hundralapp eller två, att påminna när personen inte bett om det, tycker man borde ha så pass mycket i huvudet att man kan tänka själv... Nej, sånt tycker jag inte om - jag är inte gjord av pengar.