Torsdag och väntans tider...

Jag har nu i över 1 månads tid gått och väntat på en kallelse till Arbetsförmedlingen för att lägga upp en ny handlingsplan. (Det står nämligen i min handlingsplan att jag skulle ha blivit kallad till ett besök i mitten av augusti månad för att upprätta en ny handlingsplan).

Häromdagen fick jag nog och ringde själv upp Kundtjänst och undrade vad som händer, om dom tappat bort mig eller om dom inte hinner med sitt arbete. (Lite orolig blir man ju också angående a-kasseersättningen). Kvinnan jag pratade med visste inget, men lovade lägga in en notering till min handläggare, att jag ringt och hört av mig.

I morse blev jag uppringd av min handläggare som undrade om jag väldigt gärna ville få en besökstid, eller om vi kunde ta det på telefon istället... om jag hade tid? Jovisst, tid är ju det man har...

Några av mina fd kollegor däremot har fått handläggare som är väldigt mycket på, och blivit kallade månader innan dom skulle blivit kallade, och deras besök har tagit c:a 1 timme i anspråk.
(Vissa har även blivit kallade ihop med en massa andra människor, sånt tycker jag för övrigt inte man ska behöva ställa upp på!).

Nåväl, min handläggare och jag pratade väl max 10 min och samtalet gav inte mig någonting över huvud taget... Handläggaren däremot verkade väldigt nöjd, med mina insatser, och sa "det verkar som att du har full koll på allt" och "du gör vad du ska"...

Hmm, tack, tack... men vad gör AF?

Dessutom undrar man ju hur det kan komma sig att att handläggarna "arbetar" på olika sätt...

Från det ena till det andra, idag är det torsdag och på torsdagar ska man väl äta ärtstoppa, eller vad äter ni på en torsdag?
Hade faktiskt funderingar på att ta fram lite hemmagjord ärtsoppa från frysen (jooo, jag tycker om det!!), men näääee... det får bli lite tapas istället, känner att jag behöver det! Jag fullkomligt älskar plock-mat :)