Ska man tro på...

... att jag skulle ha läsare av min blogg både i Kanada och USA? Nej det tror jag faktiskt inte alls på, men i statistiken så ser det ut som det iaf... Märkligt! Men, det vore förstås inte fel om min blogg spred sig världen över så kanske man någon gång framgent kan tjäna en hacka på den ;) Drömma kan man väl få göra.

Apropå drömmar så har jag i natt sovit väldigt ytligt och har blivit väckt mitt i en dröm flera gånger. Annars sover jag oftast som klubbad nätterna igenom nu när det blivit svalare ute och jag sover med öppet fönster. Det är med skräckblandad förtjusning jag lägger mig i de iskalla lakanen på kvällarna, men sedan när jag väl fått upp värmen så sover jag så gott, så gott. Benvärmare har jag förstås också, i form av katten Diva. Finns väl inget mer rogivande än att somna till ljudet av en spinnande katt.

Egentligen borde det ju kanske vara så att min sömn skulle försämrats nu när jag blivit arbetslös, med oro inför framtiden, men det är tvärtom. När jag hade ett arbete så låg jag på kvällarna, vred och vände mig, och ältade allt som hänt under dagen, alla intriger och all skit som förekom så gott som dagligen på det arbetet. Usel, eller egentligen ingen ledning alls, och som följd av det en massa småpåvar som bara såg till sig själva och sitt eget bästa. Vid 4-tiden varje natt vaknade jag och fortsatte ältandet (ett tecken på stress när man vaknar vid den tidpunkten säger förstigpåarna). Somnade sedan in vid 5-tiden igen för att vid 6-tiden väckas av väckarklockan när jag sov som tyngst, och mer eller mindre medvetlös fick kämpa för att ta mig upp ur sängen. Men som sagt, idag har jag en oförskämt bra sömn och vaknar oftast pigg redan vid 7-tiden trots att jag inte behöver gå upp.

Och grubblerier över framtiden... ja, dom ägnar jag mig åt på dagtid. Det jag är mest orolig över, förutom ekonomin, är att jag återigen ska hamna på ett "dårhus" där man inte kan lita på en enda människa. Tyvärr har så har åren på mitt förra arbete satt spår och det är inte bra. Tror numera att alla har en baktanke med det dom säger och gör, och det är förstås något jag måste försöka "jobba bort" - om det nu går...

Lika viktigt som en bra sömn är att ha ett arbete där man trivs och där alla bidrar till att skapa en trevlig stämning som gör att alla anstränger sig för att göra ett bra arbete.

Brukade under cykelturen till jobbet ofta få låten "Vem ska jag tro på" med Tomas di Leva i huvudet, medans en fd arbetskamrat brukade spela denna låt på väg till jobbet "Road to hell"...