Sur och bitter

Visst är det härligt att samtala med äldre människor! Och nu talar jag om betydligt äldre människor än jag själv ska jag kanske tillägga, och få höra deras berättelser om sina liv.
Jag önskar att jag när/om jag får leva tills jag blir 80-90 år är så pass klar i huvudet att jag kan dela med mig av mina erfarenheter. Dvs om det finns någon som vill lyssna.

I min trappuppgång bodde till för någon månad sedan en 87-årig dam - ja, hon var verkligen en dam! Varje dag gick hon ut på en promenad med sin rollator och varje gång var hon uppklädd till tänderna, så fin, så fin!! När jag en gång sa det till henne, att jag tyckte hon var fin, så lyste hennes ögon. Hon blev så glad. Det behövs så lite ibland...
Hon ville gärna prata var gång vi möttes och oftast tog jag mig tid att stanna upp en stund, även om jag inte alltid hade tid.
Sist jag såg henne sa hon "här vill jag bo tills dom bär ut mig", och tyvärr var det precis vad som hände bara några dagar efteråt... Hon hade sån livsglädje trots sin ålder, och det var så sorgligt när hon hastigt försvann.

Vart vill jag komma med denna berättelse nu då? Förmodligen till det som hände mig idag när jag var till affären för att köpa mjölk och råkade ut för två bitska, bittra gamla människor.

Framför mig i kön till kassan stod en äldre man, som när jag ställde mig bakom honom med mitt mjölkpaket fräste "åh, det var värst vad du ser stressad ut, det är väl bäst att du får gå före mig". Jag svarade vänligt "nej, jag har inte alls bråttom", och fick då ett ilsket svar tillbaks "jodå, det har alla ungdomar, så se nu till att betala ditt mjölkpaket!". Hmm... Tack, för att man är vänlig, eller...?

Nästa incident: Cyklade på cykelbanan (som man ska) och framför mig mitt på cykelbanan promenerar (som man inte ska) en äldre dam med rollator. Rollatorer går ju lite hit och dit som ni säkert sett, och jag funderade på hur jag skulle ta mig förbi damen utan att skrämma slag på henne. Jag tänkte att om jag plingar med ringklockan så kanske hon blir så rädd så hon vinglar omkull. Rullade så sakta, sakta bakom henne en lång sträcka, och hon vinglade än till höger och än till vänster. Till sist "slängde" jag mig upp på trottoaren (där man inte ska cykla), och körde förbi, och då hör jag hennes röst "men för i helvete människa, har ni ingen ringklocka?". Dååå fick jag lust att sätta upp ena fingret i luften och svara "men för i helvete människa har ni inte vett att gå på trottoaren". Usch, som jag är...

Som tur är så är dom flesta äldre trevliga, och värda all respekt. Men undantagen finns.
Hoppas jag själv aldrig blir sån!