Jag har varit gift med en man som var gift inte bara mig utan även med musiken. Han önskade många gånger att han istället för det yrke han valde hade kunnat försörja sig som rockmusiker. Musiken var, och är, hans passion i livet.
Det fanns stunder, speciellt när barnen var små, då jag önskade honom och hans musik dit pepparn växer. Under den tiden hade jag vare sig ork eller lust att lyssna på det som jag då upplevde mest som ett störmoment. För mig räckte det med att lyssna på mina "mistlurar" till barn och jag uppskattade tystnaden mer än någonting annat. Men det var aldrig tyst.
Kan inte räkna alla de stereoapparater och högtalare som vandrade ut och in under de 17 år vi var gifta, ingenting var bra nog. Till och med barnen begåvades redan i späd ålder med värsta värstinganläggningarna, vilket jag då upplevde som helt onödigt.
Uppenbarligen har musiken ändå satt sina spår hos mig, trots att jag försökte stänga av, och idag lyssnar jag med igenkänning och stor behållning på all (ja, nästan) musik som jag den tiden kände att jag ofrivilligt blev påtvingad. Idag förstår jag honom. Speciellt efter att jag nu en tid levt med en dator med ett fruktansvärt burkigt ljud i och inte njutbart för fem öre. Och igår, var min lycka gjord! Kosta vad det kosta vill tänkte jag, och inhandlade ett par högtalare med ett ljud som ger mig rysningar av välbehag.
Som sagt, idag förstår jag honom. Frågan är om han förstår mig. Han trodde nog han var gift med en kvinna som var fanatisk musikhatare.
Minns t ex en jul för några år sedan då min son köpt en CD till mig som jag önskat mig (kommer inte ihåg vilken, men tunggung, riktigt tunggung, var det) och X:et förvånat utbrast "Vad f-n har tagit åt morsan?".
Och när jag igår tvingades (oteknisk som jag är) ringa honom för att be om hjälp med att koppla in högtalarna så frågade han om jag blivit komplett galen som lagt ut så mycket pengar på högtalare till en dator.
Avslutar med en låt som jag tycker passar detta inlägg "If you don´t know me by now..." och tillägnar den till min före detta man... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar