Gud, ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra,
mod till att förändra de saker jag kan
och visdom nog att förstå skillnaden mellan de två.
Till er som läser min blogg vill jag säga att ni vet inte alla vad jag varit med om de senaste veckorna och jag tänker heller inte berätta, men så vilsen i livet som jag känner mig just nu har jag nog aldrig känt mig.
Det smärtsammaste jag någonsin varit med om har inträffat och mitt hjärta värker. Har ingen ork, ingen aptit, ingen livsvilja... men jag ska gå vidare... på något sätt måste det gå, fast jag idag inte förstår hur.
Sover, sover, sover och vill helst inte vakna. Apatisk. Slut. Matt. Ledsen. Men de finns de som behöver mig, och för deras skull måste jag ta mig ur det här utan att bryta ihop totalt.
Måste, måste, måste!
Vad roligt att se dig här igen, hur som helst!
SvaraRadera... och att du låter så beslutsam.
Varma kraftkramar till dig!
Hur konstigt det än är så klarar man mer än man tror och jag hoppas du hittar tillbaka även för din skull.
SvaraRaderaMånga styrkekramar till dig <3
Tänker på dej. Jag hoppas att du har ngn att lätta ditt hjärta för, så du kan få lite stöttning. Styrke kramar från mej till dej.
SvaraRadera